Längesedan sist- uppdatering

En liten paus på jobbet, nu skriver jag några rader!

Jag har tänkt skriva var och varannan dag. Men det har inte riktigt gått vägen. Det är så mycket som hänt och å lite tid kvar. Men jag har ju all tid kvar. Jag kommer ju att fortsätta på min väg mot mitt bästa jag. På många olika sätt. Jag har nått flera av höstens mål. Fler än jag hade vågat tro. Mitt självförtroende har fått sig en boost för jag har lärt mig att även jag "kan" förbättra min fysiska styrka och hälsa.

Ökat min kondition 
Joggade på löpbandet över 30 minuter i streck, 5 km på 41 minuter, för mig totalt orimligt förut.

Ökat min styrka
Jag lägger på mer vikter och har inte längre ont i hela kroppen hela tiden. Min hållning är 100 procent bättre, jag orkar gå i klackar en hel dag igen.

Känna lust att träna
Kände att jag VILL inte boka av min PT tid när jag hade feber, blir irriterad då mina planer raseras av oplanerade händelser. Vill boka in mina tider på Hässlö först, så jag vet att träning blir av.

Förbättra min rörlighet
Jag kan stretcha, kan gå i trappor, kan bära väskor, kan göra övningar utan min omedelbara airbag till magkudde.

Inspirera andra
Mina vuxna kids ville också, så de har fått årskort som hälsoklapp på Hässlö och tränar cirka fyra gånger i veckan och blir mer och mer peppade att komma igång med olika slags träning sedan.

Fortsättning följer 
Har sluttesterna och sista finalen nästa vecka, och skulle vilja ha mina fyra förlorade veckor åter, men det kommer att bli bra till sommaren ändå.

Fokus aktivitet och få in rörelse
Jag har en tid nästa år bokad med Katarina i januari där vi fortsätter att jobba mentalt och med mindfulness så att jag kan lägga mer fokus på att lära mig hantera kosten bättre. Då kommer även mer viktminskning under våren, då jag är redo att kämpa mer fokuserat och mäta/väga maten och köra grupp pass och kanske gå skidskola för vuxna om jag törs.

Nästa steg
Ska göra klart min journalistutbildning på hemmaplan, och på det sättet verkligen kunna nyttja mitt gym och få träningsrutin i vår. Jag ska sluta pendla långt så ofta i mitt liv, och jag kommer att få ordning på maten genom att göra "matlag" med mina vuxna kids. Matlådor för att undvika felmat vid snabba veckodagar, för att undvika snabbmatsfällorna. Och begränsa helgerna till gottis och mysmat fredag-lördag. Eller AW-torsdag och slösöndag. Fortsätta att träna på helgerna och prova nya saker. Whatever, inte helg från torsdag till söndag iaf. Jodå. Det här kommer bli bra även om det blir fler omställningar än jag hade tänkt mig.

Planen för jul, nyår och framtiden
Den kommer då jag löst vissa praktiska saker, mycket gammalt och nytt som ska synka. Och en resa som jag ska njuta av. Just nu vet jag att framtiden är friskare, ljusare och mer upp till mig att bli mitt bästa jag varje dag. Från och med nu ä-r jag mitt bästa jag. Precis som alla andra. men jag ska välja lite mer medvetet. Även om det inte alltid är det bästa. Medvetet. Varje dag.

Just ja en sak till, låt inte folk behandla er illa. Hälsa är vänlighet och kärlek. Säger som Grynet.
"Ta ingen skit" utan som en boktitel jag har "Gör skit till guld"

Tränade lugnt med PT- öppet hus- massa nya medlemmar

Jag har några bilder i mobilen som visar några personer som berör mig. Men jag lägger upp dem imorgon, eller senare ikväll. Det är bilder som är som stalkande idolbilder men ändå inte. Efter förra inlägget promenerade jag rätt på honom som berört mig så mycket med sin låt "Jag skriver för er" alltså Mr Ken Ring. Så sjukt, så jag bad om en bild, som den lilla Åsa jag är, som vill visa hur man kan bryta sig fram på ren drivkraft. Som jag gjort med arbete och utbildning hela livet, och jobbat som egen företagare sedan 2001. Det blev viktigt för mig. Inte för Ken Ring kanske, men för mig. ;0)

Just nu kommer även drivet av hälsan, och även genom att ge kroppen det som den inte fått på mer än fem år. Utmaning, träning och övning på att orka mer.

Det har varit omtumlande dagar i helgen och även igår. Jag blir friskare, och jag känner att jag kommer tillbaka sakta fortfarande, och mår så gott när jag tar mig ut till gymmet på Hässlö. Snart kan jag ta i igen  och fortsätta kämpa för min hälsa och livsstilsförändringen är i full gång.

Så nu har jag tecknat 14 månader till efter nyår. Träning till februari 2015. Så BRA att CMX ingår, jag kan alltså Och en massa PT-tider på klippkort.

Fler med stark drivkraft på besök. Efter en berörande föreläsning av Simon från Biggest Looser, så hade plötsligt båda mina båda älskade vuxna kids, också hakat på. Nu har vi först och främst över ett år på oss att umgås i hälsans tecken. God Jul och GOTT nytt 2014 säger jag bara. Julemor har gjort sin insats! Nu kan vi njuta av att bli starka ihop. Planering, planering. Så får vi peppa varann, men var och en tränar för sig och sin hälsa.

Så på onsdag kväll sticker vi och tränar samtidigt - och förresten tar med badkläder. För SPA- avdelningen ingår ju i veckorna! Nöjd. Så nöjd. Då kör vi!!! <3

Detta projekt gör underverk för mig och mitt liv!

Mentalt jobb under sjuktiden- barn, uppväxt och stress

Det kändes så skönt att vara tillbaka på Hässlöhuset, även om inte jag kunde göra någon fysisk aktivitet. Infektionens mosiga känsla och sirapen i lederna och i hela kroppen har lämnat mig så sakta och jag har börjat få tillbaka skärpan i huvudet och minskat ner på antal Ipren per dygn.

Är hes och snuvan delar med sig utan att jag kan värja mig. Men det är så skönt att känna dimman lätta i kroppen. Och främst trycket i huvudet och bihålorna och på andningsapparaten.

Åh, vad det är skönt att inte ha värk och vara totalt zombie och nedsatt i den kroppsliga förmågan. Väldigt glad över vad jag lyckats åstadkomma under mina dygn och vila. Har jobbat mycket mentalt med mina tankemönster.

Mycket efter mina läxor i min bok i kapitlet om vad som jag upplever som stressade situationer, och mycket med min väninna om livets alla pusselbitar när man går igenom förändringar och vill skapa sitt eget bästa jag- och är beredd att lägga ner lite tid på att få förändringen genomförd. Det är olika bitar jag har att ta tag i. Som vi alla har.

Har tillbringat mycket ensamtid och bara glott på teve som jag annars blir stressad av. Tankarna har fått snurra.

Tack vare att jag hade lagat massor med matlådor under tisdagskvällen, hade jag mat hela tiden som jag verkligen gick i ide. Less fat popcorn och bubbelvattendricka har räddat kvällarna.

Jag har nog till och med blivit bättre på att vara själv- utan att vara i aktivitet hela tiden, bara jag inte är SJUK så är livet så härligt!

Det var så kul att ha massa samtal några dagar i veckan och börja jobba ikapp igen, otroligt vad det ger mycket att samtala med människor om framtiden gällande arbete och utbildning och samtidigt ha ynnesten att få en genomgång av hela livets delar med kropp, hälsa och livsstil själv.

Jag är på gott humör, glad åt att jag fått möjligheten att träffat mina härliga kids en kväll var och tanka energi som ett kretslopp av kärlek och styrka genom dem. De har hjälpt till och pysslat om mig med matlagning och handling i veckan nu när jag inte var lika rädd att smittas.

Lyssnar på Ken Rings "Jag skriver för er" och blir som vanligt blödig. Inte Bo Kaspers version i Så mycket bättre, som känns som ett lattjo lajban hån. Utan hans orginal med video som finns på YouTube från 17/12 2010.

Det är arbetarklassflickan, bruksflickan från Hallstahammar som känner in texten och allt pappas slit. Och mitt egna slit med utbildning, pendling, dubbeljobb och enastående slit för att barnen skulle få det bra. När det gäller jobb är de nu i full gång med att plugga vidare. Ena snart klar på högskolan, den andra på väg vidare. Jag är så stolt.

Jag har verkligen fått chansen att "vattna mina frön" genom "stöd och vägledning" och får genom mina vuxna kids tillbaka så mycket kärlek. Jag vill ge dem samma slags hälsoklapp som jag har fått sponsrat. På det sätt som passar dem. Vi får se hur det blir.

Jag vill helst ge dem inspiration och träningskort igen OCH personlig träning/mental träning. Det är något som jag brustit i, att ge en genuin grund till fysisk träning (de fick prova allt men jag höll inte fast något när de ville sluta) och jag tappade bort matvanorna, rutiner har varit ett skällsord för mig, värst blev det när de blev tonåringar, jag jobbade bort massa tid med mitt företag där, för att de skulle få åka på språkresor och sånt som de med två samarbetande föräldrar gjorde. Sen fick de för mycket ansvar själva för fort.

Men nuså. Nu har vi hittat tillbaka mer till varann och finns för varann ovillkorligt igen. Allt sitter ihop. Hur man träffas, hur man fyller på, hur man tar i. Finns ingen genväg mellan kropp och själ. Och en gammal floskel passar här: -Det är aldrig försent.

Ändra det som du vill ändra på, ett steg i taget. Be om hjälp och ta emot den när det är tungt. Sprid din glädje över vad du åstadkommer! Det går himla bra nu igen. Och jag är tacksam.

`Jag jobbar på att "Bli mitt bästa jag" och det gör vi nog bäst hela livet!`
 Citat Åsa K Larsson

Influensan tog över - det ljusnar- öppet hus 25/11

Mer eller mindre två veckor har varit en enda dvala och sakta lunk med sirap i mina leder, stjärnor för ögonen och snuva och tryck på bihålorna. Jag har varit tvungen att tacka ner till träning, PT-träning, jobb, en planerad stand upp utbildning, och att träffa familj och vänner. Flera läkarbesök och rådet att "hålla ut". Frustrerad och sovande har jag till och med "bytit bort jobb". Om jag inte varit egen företagare, heter det ju sjukskrivit mig från jobb.

Men på söndagen så tog jag extra kraft ifrån ovan, genom att gå till kyrkan vilket jag gör ibland, inte för jag är särskilt troende, utan för det är så fint, och rofyllt.

Sen gick jag och min väninna Ulla till vänster här ut och gick två timmar längst Mälaren i sakta mak. Det gav kraft, efter fem dygn inomhus i säng/soffläge, men även feberfrossa igen när jag kom in.

Ikväll har jag sakta blivit bättre och bättre, hostar mindre, frossar inte och hjärnan fungerar igen. Imorgon tänker jag åka och jobba. Och jag älskar tanken på att få livet att rulla på igen. Hoppas våga mig på en promenad imorgon kväll och att träna något till helgen, men fortfarande kan jag knappt gå snabbt utan andnöd och väsande hals, dunkande huvud.

Under dessa veckor så hann jag längta efter träning, tycka det var så KUL att träna, de få tillfällen jag kunde, och nu har jag längtat efter att få röra på mig utan att vara andnödig av influensa. Jag LÄNGTAR efter att fortsätta att träna och ändra min livsstil. Det är helt otroligt. Jag VILL träna. Snart, min kropp vill återhämta sig lite till, men snart så, då får jag köra på igen.

Det är snart öppet hus på Hässlöhuset, på måndagen den 25/11 då händer det massa kul på mitt fina träningscenter.

På www.hasslohuset.se kan ni kika efter vägbeskrivning, gilla deras FB sida och läsa vad som händer och det kommer en nybliven föreläsare som många säkert vill träffa som gjort s-t-o-r-a snabba livsstilsförändringar. Simon - Västerås vinnare från Biggest!


Kom dit vettja, jag och Annika kommer vara på plats till slutet, det är liksom gjutet, men även mycket intressant för er som undrar vad det finns i huset. Det finns lugn med Spa avdelning och fart i en stilfull blandning av rent och snyggt gym, träning i grupp, mycket trevlig personal som verkligen finns närvarande om man vill själv. Blandat med åldrar på de som tränar och ja, kom och kika mellan 15-20.

Stark förbättring 10-140% på 8 veckor

Yihaaaa!!

Jodå, det blev förbättrade resultat trots min Mallistripp på några dygn. Tog varje chans till att ta tillvara på att varje steg räknas. Och jag tog i för kung och fosterland på testerna idag. Precis som jag gjorde för 8 veckor sedan då det kändes stört omöjligt, utom rodden.

Nu var det urjobbigt att slå det resultatet och jag kände det nästan som om jag hostade sönder något efteråt. Men så nöjd ändå över att jag gjort mitt yttersta efter min förmåga jag inte visste jag hade.

Jag kände att jag verkligen har svårt att komma upp i deltagare Annikas träningsresultat, för hon är så jämn och gör som man ska hela tiden. Jag ska ju inte jämföra mig, men jag gör inte riktigt som man ska. Jag kan vara lite för mycket och lite för lite, samtidigt. Så det jämnar ut sig ändå. Jag får ändå resultat, för jag är målinriktad och resultatstyrd.  Och lyssnar på mina tränare och coacher. Tar in, och försöker anpassa till mitt liv, så det ska fungera även när denna tid är slut. det är viktigast för mig, att min process kommer fortsätta under 2014 med 52 nya fräscha veckor. Och jag ska vara i stort sätt normalviktig, kunna åka längdskidor, fjällvandra om jag vill, samt jogga en mil, och vara fysiskt stark som sjutton redan nästa sommar.


Några fler bilder från helgen som gjorde mig avslappnad.

Liz och jag före promenaden uppåt, uppåt, uppåt, med utsikt över hela Palma.



Minipol som jag simmade runt, runt i!






















Present efter halvtid!

Annika och jag fick varsin fantastisk halvtidspresent av Hässlöhusets fina Spaavdelning. En helkroppsmassage som jag tog idag efter fystesterna och relax på spaavdelningen vilket kändes smått gudomligt. Tusen tack Jennifer "Jenna" & companie!

Jag hade ju inte ens ont överallt på kroppen och massagen blev skönt avslappnande. Jag börjar få lättare att återhämta mig även efter ett hårt träningspass. Innan så var jag färdig att sova klockan 19-20 för att min fysiska status var helt nollad efter för andra en vanlig träning och enkel promenad. Och nu har min kropp inte ens ständig smärta. Utan den börjar sitta ihop och fungera. Det känns fantastiskt, och jag har fått upp ögonen för hur jag lättare ska förhålla mig till träning även när det är semester och festligheter.
Lite för mycket mat och för lite rörelse är okej någon dag, men för mycket in och lite ut ska i huvudet planeras och för mig direkt kompenseras. Det här kommer gå bra trots allt kämpande. Eller tack vare det.

Nu 8 veckor tills nästa resa. Börjar luta skarpt åt nyår i London! Då kör vi de sista åtta veckorna med all stöttning. Bonusen med en resa till kommer, och jag vill hinna prova och lära mig massa mer saker om min kropp innan tiden är över. Snart, snart blir kroppen mindre tung och då kan jag göra mer och mer. Längtar efter en "lättare" tillvaro för att orka och kunna prova mer saker.

Tack alla peppare, högt och lågt. Ni vet vilka ni är! <3

Mallis weekend med massa promenader uppför- Holá

Kommer hem och hittar en gigantisk bild på Annika och mig i tidningen. Läser och tänker, att, jaa, det stämmer nog. Det är ju en kamp för mig, men en otroligt positiv sådan.

Jösses, ja, nu ska jag till gymmet på Hässlöhuset imorgon igen, och köra styrka och Cardio. Dessutom så gick jag en timme i morse i minst 25 grader på Mallis, och ikväll i hällregn en timme runt cityringen i Västerås. Från 29 och rekordsol, till 9 grader och hällregn på tre timmar i luften.

Första gången jag har semestrat och hört mig själv säga gång på gång.
-Vi går, det går bra.
-Varje steg räknas.
-Gör ingenting att jag har väskorna, jag orkar släpa på dem nuförtiden.
-Inga problem, jag bär.
-Jo, vi kan gärna ta den längre rundan.
-Nej tack, jag har redan överskridit min gräns för idag.
-Nu tänker jag köpa en efterrätt. Och njuta.
-Den här kvällen kommer kosta mig tre timmar till på gymmet hemma.
-Gympaskorna prioriteras före snygga sandaler.

Det var märkligt faktiskt, men min ganska nya väninna och studiekamrat från journalistutbildningen vid Mittuniversitetet blev nog lite förvånad när jag kom på besök hos henne på Palma la Mallorca att den trötta, slöa, och latglada bruden hon träffat sist tre månader tidigare nu självmant ville med ut på morgonpromenader och valde bort taxi i möjligaste mån.

Klart jag njöt, klart jag åt och drack gott. Men inte som jag brukade göra. Och jag är nöjd. Glad över att solandet inte var hela dagarna, utan vi fick in rörelse och vettigare frukostar och luncher än vad mina semestrar brukar innehålla. Jag simmade cirka 30 minuter runt- runt- runt i en 15 meters pool. Bara det.

Nu är jag laddad med sol och energi, och ser fram emot att träna imorgon. Jag har lyxat mig fredag-måndag. En vecka hade varit för mycket tapp just nu. Skönt med ledigt och skönt att vilja köra på igen!

Jag är taggad och laddad igen. Fick fina resultat innan jag åkte och nu är jag rädd om dem. Vill inte tappa formen utan bygga vidare på att få bättre kondis och rörelseförmåga först och främst.

Morgonpromenaden själv

..gick riktigt bra. Och ett par skrikigt gula lysvästar fick jag på vägen, då ett försäkringsbolag stod och delade ut reklamisar runt cityringen. Bra initiativ där. Jag tog en väst extra, till den som vill ut och gå med mig i mörka morgon och kvälls -stunder.

Det känns bättre i kropp och knopp när jag fått en dos luft och rörelse på morgonen. Med hörlurarna på, och radioprogram så är det mycket trevligt att knata runt, då jag faktiskt orkar gå lite rappare än tidigare.

Nu massor med saker att göra. Men jag är effektivare fast jag sover mindre. Märkligt. Kan alla ha rätt?
Mys i massor. Underbart med solsken.

Sooool, lys upp mig rejält i helgen! ;)

Äntligen utdelning- och plötsligt var träningen kul!

Nu är det dags att minska gnället för en stund. Jag har gått ner fem centimeter till i midjan, (sammanlagt nästan 12 cm på 7 veckor) och jag har fått ner några kilon till. Tack och lov säger jag.

Det är ju vinster på olika sätt. Men när man är så otymplig som jag fortfarande är, så behövs fler bevis på att det börjar bli lättare att röra sig. Fast jag har fått på mig ett par jeans som jag för en vecka sedan gick omkring och hade uppknäppt knapp med gummiband i. Och bara vetskapen om det bevisliga resultatet, gjorde att jag tog i av kung och fosterland på duo-träningen med Bästa jag-Annika.

Philip instruerade oss och fick oss att köra på med tempo. Det var riktigt kul. Gillar att kunna stänga in oss i en träningslokal och slippa blickar från andra. Tänk vad känslig jag är, som brukar stå framför folk och göra massa tok mest hela tiden. Det var kul att kämpa ihop med Annika. Och jag tog verkligen i allt jag kunde. Efteråt körde vi Cardio och stod en halvtimme till på crossen.

Att göra massa övningar jag inte riktigt klarar av tar emot så inibomben. Men- i går morse tog jag min första snabba morgonpromenad runt cityringen själv sedan 2008. Stolt och nöjd var jag efteråt. Och idag så ångrade jag mig verkligen då jag kom ut och kände den varma luften, att jag inte gick i morse.
Så jag vill hellre ha den andra känslan. Att det var skönt att jag gick imorse.

Katarina och Philip är så bra team att få stöd av. Det har varit massa mentala spöken som hindrar mig från att känna mig nöjd. Katarina hjälper mig att komma förbi mina hinder jag sätter upp. Och hjälper mig att se mina små framsteg, precis som Philip vill att jag fattar.

Idag känner jag mig lite smått övertränad i magmusklerna och rygg och i sidorna. Men jag känner mig nöjd. Har städat hemma, fixat min garderob äntligen, och börjar se över packningen. Laddar för Mallis, och det ska bli härligt några dagar. Det känns bättre. Så mycket bättre.

Efter depp kommer pepp

Philip gav mig en läxa, till i fredags. Jag orkade inte mycket alls i helgen. Bokade av det mesta. Sov, slappade och tränade Milon fredag och cardio söndag, gick promenad måndag, tränade Milon idag och har inte gått lika mycket, men jag har tränat hårdare när jag varit på plats.

I måndags eftermiddag hade jag plötsligt ont i ryggen och jag tog en drop in tid på Kristiansborgsbadet. Massageterapeut/hudvårds Hanna var superbra. Hon masserade min mörbulttränade kropp med rätta känslan i händerna. Det var som om de "fick tillbaka" fast kärleksfullt och hårt, utifrån. Det var så värt. Hon gillade sitt jobb det märktes. Cred till konkurrenten, massagen på Hässlö är också jättebra, men sist så packade jag in mig i lera och då somnade jag i plasten. Så då behövde jag avslappning, nu massage för musklerna.

Så min läxa till mig Philip och själv redovisar jag här;

Vinsterna av att börja träna.

• Jag jobbar mer fokuserat efter ett träningspass eller en snabbare promenad.
• Jag blir piggare, inte tröttare som förut.
• Det känns skönt att träna på morgonen för effekten hänger ju med genom dagen.
• Känner mig kroppsligt starkare.
• En promenad till och från en lunch blir inte flåsig o svettig.
• Jag kan cykla utan att magen tar emot hela tiden.
• Jackorna jag inte kunde ha passar bättre och bättre. 
• Det är fortfarande svårt med vanliga rörelser, men fler går lättare.
• Jag har minst 7 cm mindre midja.
• Jag har gått ner minst 5 kilo på 6 veckor. 
• Jag väljer 8 av 10 gånger riktigt bra portioner av rätt slags mat och dryck.
• Mitt tankesätt är ändrat för jag blir arg på mig själv om jag prioriterar annat än träning
• Jag tycker inte om att höra andras ursäkter heller och ställer större krav kring mig
• Blir mer bestämd
• Somnar snabbare och klarar mig bättre på den sömnen
• Kroppen och huvudet vill sova när jag annars åt för att vara vaken
• Det är inte fel att ha lite ont i kroppen, man behöver inte sluta då.
• Man ska sluta om något smärtar, jag känner skillnaden.
• Mina förkylningssymtom är latmaskar alltsom oftast
• Att träna själv gör att andra vill följa med och träna och vill bli meddragna positivt
• Vill inte tappa konditionen jag byggt upp, en eller två dagar går bra, tappar takten fort
• Tänker långsiktigt, vill ha ett schema klart för 2014 och garantera mig själv en fortsättning.
• När jag blir otålig och känner mig oduglig finns hjälp att få överallt om jag ber om den
• Jag blandar ihop saker när jag inte längre tröstäter
• Mörkret påverkar mig mycket och denna gången finns ingen möjlighet att gå i ide tre månader 
• Pass tillsammans fungerar nog bäst för mig i längden
• Träning med Cardiomaskiner eller Milon kan jag köra hårt och länge samt träna själv
• När jag orkar gå snabbare märker jag inte ens själv
• Min airbag har pyst ut och den syns trots liten viktnedgång
• Massage är räddningen för en mörbultad kropp. 
• Jag saknar Philip och Katarina som båda varit på kurser.
• Jag är glad att det är snart halvtid 8 veckor kvar av programmet vi fått. 
• Jag har fattat att jag har mycket mentalt att lära mig hantera
• Det är där jag påverkar mig själv till att träna och inte och äta och inte. 
• Jag är inte längre rädd att inte få plats när det är trångt. 
• Jag vet att min praktik jag ska ha i vår kommer gå lättare, för jag kommer träna
• Mitt jobb fungerar bättre för jag orkar bära mina väskor utan att flåsa och svettas 45 minuter på morgonen eller innan jag ska vara i grupp. 
• Jag går uppför trappor automatiskt, tänker inte ens ta hiss bara för att det finns. 
• Fortsätta en annan dag, är också ett bra sätt. 

Vila och kontroll över maten är också viktigt- bakslagets lärdom

Bakslag förra veckan, den stora tröttheten hoppade över mig efter arbetstid. Ledsen för att livet var så tröttsamt och enformigt, då jag reser mycket varannan vecka, så tog jag i lite mer med mat för att belöna mig och orka. Inte med kebabtallrik, Estrellachips, OLW bågar, och efterrätt till maten, samt godispåse i bilen. Inte alls som förut, men mer än jag borde för att få en viktminskning. O hur dumt är inte det, när all hjälp står där framför mig, och jag tränar och har konstant träningsvärk. Till och med halvjoggade i spåret i lördags tills jag fick riktigt ont i vaden.

Har jag sagt att dessa personer som stöttar mig på Hässlöhuset är outtröttliga? Det är därför jag kommer lyckas, trots bakslag. Jag behöver vila mig lite också, inte vila med mat, utan sluta tokfara runt och skynda mig att göra allt, och lite till. Jag har ju högtryck i min verksamhet just nu fram till jul. Jag behöver göra saker som omhuldar mig. Så jag gick på Babben på konserthuset, jag hade matlag hemma med mina vuxna kids igår, i mitt fina kök. Och idag stannade jag hemma, bara jag, och slocknade igen som en PRAO elev efter första jobbdagen.

Köpt masssssssor med grönt, väger nu maten, eller tar bilder och skickar till Katarina för att få hjälp att tänka rätt med mina val av kost. Promenaden i morse fick räcka (som det står på mitt träningsschema) Imorgon ska jag göra styrkepass med Annika igen. Då är jag mer laddad att ta i ordentligt, även om det är galet tidigt att åka till ett gym 06.00 i min värld.

Nåväl, så är det. Och lika mycket som jag tror på min vilja till förändring av min livsstil, så tror Katarina och Philip stenhårt på min förmåga att klara av det. Så därför blev inte bakslaget långvarigare än några dagars lätthet med matportionerna denna gång.

Inför nästa helg så planerar jag att hålla ungefär samma kosthållning som jag gör i veckorna. Utom någon enstaka kväll. Jag ska även ta vardagspromenaden någon gång under dagen i raskt tempo utan att prompt åka till gymmet också varje dag. Det blir inte något bättre resultat om jag sliter på gymmet så mycket så jag tycker jag är "värd" för mycket mat på helgen. Det märkte jag förra veckan. Rätt onödig cirkel att hamna i. Träna för att över/feläta, uteäta och bli helt slut och inte ens ta en promenad utan välja jordnötter på kvällen för att piggna till. Nää, inget smart metod. Den skrotar vi nu. Fram med mellanmålen igen. Och bort totalt med slögloendet på dumburken som ger mig galet snackssug, det lägger jag inte tid på längre i veckorna. (förutom ev. bonde söker, och fredagen IDOL-finalerna, TV4 morgon, och repriserna på lö och sö med kockar och körer går bra, på gymmet helst tjockis-tv och matlagningsprogram) Jag menar att jag minimerar zappande och smaskande på kvällarna.

Förresten äter jag nog mest fel när jag inte är hemma. Jobbig insikt, jag som gillar att fly iväg. Men mellanmål, fyllt kylskåp och allt det där. Det är ju enklast hemma nu när jag har ett sånt fint nyrustat IKEA kök. Så nu har jag fyllt på, och ska ha mellanmål i alla väskor, frukt överallt och komma ihåg att dricka vatten.

Jag har klarat av att få in fysisk aktivitet högst på priolistan så gott som dagligen, minst en gång.

Dags att nu ta mer kontroll över ätandet. Alla dagar i veckan. Även under helgerna. Det kommer ge ännu mer resultat. Jag vet ju det. Och det känns bra. En storlek har jag krympt på sex veckors träning. Kanske hinner jag krympa ytterligare en eller två storlekar till jul. Det skulle kännas skönt att kunna röra mig mer obehindrat. Jag vill prova fler olika träningspass, och vill att kroppen ska orka hänga på.

Ser fram emot träningen imorgon faktiskt, märklig känsla. När jag vilat är jag mindre negativ och mitt gamla vanliga förändringsbenägna jag kommer fram igen. Skönt. Tack alla som peppar på olika sätt. Det betyder massor även om jag inte hinner med att säga det.

Barndomsminnen och resultat idag

Sitter och försöker få någon överblick över hela mitt bästa jag liv. Var så sopslut att jag somnade som en tonåring efter sin första PRAO dag efter jobbet. Så nu är jag vaken och ska snart i säng igen. För jag ska träffa "Mitt-bästa-jag- Annika" på Hässlö imorgon 06.30, vem trodde det om mig? Knappast jag. Vi ska göra styrketräningspasset ihop. Jodå. Det ska gå bra! Sporrar mig att göra det ihop.

Varför behövde jag sova middag ikväll? Det berodde på promenaden, PT träningen och crossen dagen innan, mitt nya rekord i "Walk- and- talk" på tisdagmorgonen, på Zumban, och på att jag haft en kostgenomgång och möten med mina stöttande personer på Hässlöhusets träningscenter. Tog musten ur mig, fast jag vägt maten och ätit massa frukt så räcker inte energin fullt ut ännu.

Det mentala motståndet grillar omkring i skallen, blandat med full entusiasm. Konstigt att jag kan vara så positiv när det gäller utveckling och drivande när det gäller mina andra områden och det egna företaget VästerÅsa Inspiration, men när det kommer till träning så kickar en invand mentalitet från min lilla kära bruksort igång.

Mammas ord dyker upp i huvudet. Inte de orden hon säger idag. -Oj, vad duktig du är som kämpar på. Utan de orden hon sa när jag var liten. -Spring inte!!! Du ska GÅ i platåträskorna- så du inte slår upp knäna igen.

Jag är ju dock 43 år. Så jag borde lärt mig nu att inte lyssna på egeninspelade 35 år gamla enstaka förmaningar som inte ens delas ut längre. De torde vara preskriberade förmaningar att vara försiktig, och inte rusa någonstans i onödan. Bli svettig och äcklig, nä, det var inte vår familjs eller släkts melodi.

Jag provade simning, men var tvungen att tävla, även som ny 10-åring. Tränaren sa efter 2-3 månader, då jag älskade träningarna, men var rädd för att jag var sämst än så länge.
-Det är inget plask och lek hörrni, alla ska följa med, och inte titta på, utan alla ska tävla! Men jag hade ingen som hejade på, när jag var blyg och osäker och ny. Kom sist, visste ju det, var yngst. Visste inte hur man skulle göra, grät och var förtvivlad. Tränaren var hård, mina föräldrar löste situationen på enklaste sätt.

Så mina föräldrar sa, att jag s-l-a-p-p fortsätta simningen. -Inte ska du väl behöva gå dit om du blir så ledsen! sa mamma och pappa. Så jag slutade, fast jag älskade att simma längd efter längd och bli bättre och tålmodigare. Tyvärr, men istället för att lära mig kämpa med kroppen, lärde jag mig att kämpa hårt i skolan och även att alltid stå för mina värderingar och göra rätt för mig, och senare valde jag bort bruksmentaliteten, genom att bara arbeta med det jag verkligen älskar att arbeta med, för att inte bli offer för omständigheter i livet!

Pappa hade ett och ett halvt fysiskt jobb, och rörde sig och tränade massor, men bara för att han var tvungen. Så fort han slapp, och slutade i brandkåren, så slutade han med all aktivitet. De gick promenader varje dag mor och far, medan pappa kunde och orkade, men jag "slapp" för jag tyckte det var så urbota tradigt. Gissa hur min inställning är idag.

Jag skyller inte längre på mor och far, jag har fler förklaringar till varför det inte var naturligt och nödvändigt med fysisk aktivitet. Alla andra ämnen hade betyg som betydde något, idrotten nöjde jag mig med en 3;a, för det betyget "räknades" ju inte. Det var vi överens om i familjen, och idrottsläraren sa. -Du är ju ingen elitidrottare, men du försöker ju göra alla moment som är obligatoriska. Det är det som vi kräver av dig, du är ju så duktig med de andra ämnena, så det är gott nog.

Vilken signal gav det mig, som hade 4;or och 5;or i resten. Hade det betyget "räknats" så hade jag funnit motivationen då att göra mer än det jag var tvungen för den där 3;an. Försökte med lite friskis för att få till 3;an även i gymnasiet. Men den räknades ju inte heller som viktig. Men att inte ha en 2;a var viktigt för mig, även om det inte räknades.

Tack och lov, från 2007 så började dåtidens gympa, som faktiskt heter "Idrott & Hälsa" nu även med teoretiska inslag räknas in i medelvärdet. En liten signal om att ämnet är viktigt i läran för livet.
Varför man inte lärde sig att hälsa tar tid i livet, och kostar massa pengar och ska ligga i budgeten då man planerar sitt eget liv och boende fattar jag inte heller. Konsumentverkets norm, existensminimum osv. det ÄR ju livsviktigt. Alla dessa träningskläder, försök till olika idrotter för barnen mina, gymkort och simkort jag försökt med. Det gjorde att mina barn ändå har provat på idrotter, men inte fastnade riktigt ordentligt. Jo, simning och basket fastnade lite mer. Jag hade väl varken pengarna som ensamstående mor, eller tålamodet. Det var ju viktigt, men inte så himla kul. Jag försökte verkligen. Med allt jag kunde. Mitt egna ointresse lyste igenom dock. Det är jag ledsen för.

Jag hade trots att den femte veckan var urjobbig gått ner ett kilo till, och dryga 7 centimeter runt midjan gör att jag verkligen får bekräftelse för att det händer saker i precis lagom takt. Jag har aldrig gillat lagom av något annat än rörelse, så jag kämpar med att tycka att det är bra nog. Men visst är det häftigt att känna att när jag kramar om mina vuxna kids, så kommer jag liksom närmare. Mitt omfång har minskat igen, och jag har tappat lite mer av airbagen. Jag har lång väg kvar, men den kommer bli behagligare när jag blir mer rörlig och mindre tung. Jag längtar till när jag kan börja röra min kropp i övningarna som jag ser andra klarar av.

Nu ska jag klara av att somna snabbt, och sluta fundera över livet, för snart är det styrketräning!
Egentligen har jag MASSOR med andra saker som jag vill reda ut och pyssla med nu. Så om bara träningen skulle ta lite mindre tanketid, och bara flyta på utan motstånd, skulle livet bli lättare direkt.

Har nämligen häftiga, roliga framtidsplaner att ta tag i.

Yeiiihaaaa!!!

Bättre dag igen!

Konstigt vad det går upp och ner mentalt och fysiskt. Efter Afron och Care Crossen där jag kände mig ny som en riktig börjare, var jag stolt att jag vågade och ändå klarade av att delta, på min nivå.

Jag var ute på vår morgonprommis, och det var riktigt milt väder ute. Köpte en ny fin träningsväska i helgen, och en ny kilometerräknare från Intersport som jag hade runt halsen varje dag tills jag tappade den förra helgen i spåret så var den puts väck. Men nu har jag en ny!

Idag hade jag PT träning med Philip och de är så goa som vill hjälpa och stötta när jag våndas med att jag har så dåligt tålamod med mina förbättringar. Jag vill att jag ska klara så mycket så fort, men det tar tid. Klart det gör det. Är väl televisionsskadad av program där de endast tränar hela dagarna och får galna resultat.

Denna vecka har jag inte vägt mig själv alls, utan ska göra en koll imorgon. Jag vet att jag gjort allt jag förmått. Och nu har jag snart klart kök och vågen ligger framme. Rustad för mer träning.

Nytt jobb idag, kul. Min praktiklista har kommit och jag ska välja ut fyra eventuella praktikplatser att slåss om för att bli klar med min journalistutbildning senare i vår. Tänk, att jag tänker vart jag ska vara och hur jag ska träna då. Nya parametrar som beslutsgrund.

Ikväll har mina vuxna kids varit hemma och vi åt tacos, vilket går bra att göra till riktiga nyttos.
Imorgon ska vi träffas tillsammans jag och Annika med Katarina. Ser jag fram emot. En tredjedel av tiden har redan gått. Det går så fort. Allt utom träningsvärken som stannar kvar och vandrar friskt runt i min kropp.

Värsta veckan hittills må vara över nu!

Usch, det är lättare att skriva på Facebook och gnälla av sig i parti och minut. Än att gå ut här och berätta hur det har varit och hur det känns och går. För ni vill säkert veta hur det känns på riktigt. Inte bara hur fantastiska resultat av förbättring av mitt liv och levnadsstandard jag har att leverera.

Veckan som var den 5;e veckan visade sig bli min hittills jobbigaste vecka rent mentalt. Så fort jag tyckte det gick bättre med träningen, så fick vi nya scheman av Philip. Vilket visade sig vara urjobbigt för mig att följa. Klarade inte att själv gå omkring på gymmet och göra ett eget träningsprogram med mina flugvikter och göra små övningar brevid alla andra som tränar ordentligt. Jag har ju valt livet som egen företagare, ett rätt komplext liv med oregelbundna jobbtider, och pendlar mellan flera städer. Lång tid i bil dessutom varannan helg. Katarina vill ju fortfarande att jag ska skriva matdagbok och väga maten. har inte fått till det. Plötsligt tyckte jag väldigt synd om mig själv. Semesterplanerna krånglar, den semester som jag längtat efter så vansinnigt länge. Och köket som skulle bli klart var inte alls det.

Jag V E T att det är för att hjälpa mig och att jag är utvald att få vara med om detta. Jag V E T att jag kan verka gnällig och otacksam. Men det är svårt. Och om jag hade klarat av detta själv, så hade jag väl bara kunna köpt ett gymkort och fixat det själv. Men jag vill verkligen komma igång och få livet att fungera m-e-d god mat och m-e-d aktivitet. Och tänk om det skulle kunna bli roligt också. Den där känslan av att vilja träna. Att det man helst vill göra med sin fritid är träna. Nu ser jag det som att min fritid är näst intill obefintlig, för jag räknar träning som något slags måste. Blir skräckslagen när jag tänker på att det snart är jul och jag måste fortsätta klara detta på egen hand.

Kroppen har omformat sig, jag märker det på byxorna att tightsen inte är tighta, och att jackan jag inte kunde knäppa, börjar sitta rätt bra. Efter 5 veckors slit. Men jag äter och orkar inte om jag inte äter. Och jag vill varva med roliga saker och låta livet fortgå, utan att banta på ett sätt jag inte kan hantera sedan. Men jag börjar bli panikslagen av att bara gått ner ett kilo i veckan. Men jag har ju ätit mindre och bättre, och ändå levt som vanligt fast tränat så mycket.

Mitt i denna jobbiga vecka har jag jobbat massor, pratade även som coach på radion om motivation, (det var verkligen passande) Ulla min väninna motiverar mig massor till att orka med Walk & Talk på morgonen. Tack!

Så när jag i fredags deppat klart, gjort det jag skulle på träningen, tränat extra i lördags, och dessutom gick ut och dansade loss massa steg vaknade jag idag söndag till en bättre känsla för alltihopa igen. Med ett kök som är ursnyggt och nästan är klart, och en riktig sovmorgon så kan jag säga att jag mår bättre och känner mig starkare igen.

Kvällens Afro följt med Care Cross var så vansinnigt jobbigt, men jag gjorde de dubbla träningspassen istället för Cardio idag, och kompenserade min utekväll, om det nu räcker.

Nu har jag ont överallt igen, men är laddad för att gå upp 05.30 för morgonprommisen igen. Förra veckan gjorde jag 3 extrapass trots min hemska vecka. Imorgon har jag PT med Philip igen. Tisdag möte med Katarina och Annika. Skönt. Att få mer input. Hur gör jag nästa gång livet djäklas med mig? Morot fungerar inte då. Vad kan fungera då?

Har fått nya spännande jobbuppdrag och jag ska även prova nya pass med fler olika slags träning. Till slut ska väl min kropp orka. Jag går ju snabbare på morgonprommisen i alla fall. Så några slags konditionsresultat har det redan givit.

Tack Katarina och Philip för ni orkar kämpa för att hjälpa mig i min upplevda hopplöshet, alla goda människor som hejar på gymmet och utanför- och veckans extra tack till Zumba Sandra och Sussi Solstråle på SPA;ts reception.

Det var dags för fredagsfyys!

Det var dags för fredagsfys igår. Före fredagsmys skall jag få in fredags FYS. Det borde ju vara självklart men hos mig har det inte någonsin varit något jag har velat eller ens tänkt tanken på. 

Nu har börjat komma in i tänket, att träningen skall in i planeringen först, följd efter jobb, mat, mellis och vila. Katarina, min underbara kost och mindcoch,  påminner mig om att inte tappa bort de roliga sakerna som jag tycker om att göra, så allt bara blir tvång och träning. Jag hinner knappt träffa mina vuxna kids och mina föräldrar, men jag behöver ju få detta liv att flyta, så jag får försöka att bara stå ut tills mitt nya kök är klart och jag kan bjuda hem kidsen på matlag och promenad/simning och att bara hinna mysa och höra allt de har haft för sig. Hann med att besöka mor och far i veckan i allafall.

Jag älskar att slappa och äta och dricka gott framför IDOLs fredagsfinaler, och idag blir det en bio efter fysisk aktivitet där jag faktiskt ska våga mig på att prova "tantstavarna" innan, ifall störtregnet slutar. Förlåt mig och mina fördomar, men jag hade faktiskt inte trott eller tänkt köpa gåstavar innan pension. Men för att hålla min pensionsålder långt borta, så har jag ju införskaffat mig ett par. 

Det är för att jag ska få igång mina svaga armar med slumrande muskulatur som jag inbillar mig att jag ska få lite extra träning för dem. Och kanske kan få promenader roligare. Försöker på olika sätt att hitta mina vägar mot det som kan vara min hälsosamma väg. 

Igår så trodde jag inte att jag skulle orka jogga på löpbandet. Men jag gjorde det, först tre jobbiga minuter, sen fortsatte jag, och fortsatte. Närmare bestämt lyckades jag lunka in de sista 20 minuterna till 5 km. Sen körde jag roddmaskinen av bara farten efteråt. Det känns idag. Men det känns gott. 

Någonstans spirar en känsla av, att i vår kommer jag att kunna och vilja jogga och slipper ensamma promenader som jag tycker är sega och jobbiga. Så mycket lättare att promenera på maskin eller med sällskap utomhus, Jag vill lära mig att uppskatta att jogga, till och med springa. Det ska inte vara för omöjligt, jag tror till och med fullt och fast att det kommer gå. 

Bandet rullar, livet pågår. Njut, varenda minut, och nu kööör vi!

TYSTNAD... TAGNING! 

Tomat och banan efter jobbet! Frukt i bilen.

Det är ju precis som det kändes igår, motigt som sjutton efter jobbet att hungrig sticka och träna, som det brukar vara när jag är värd en kebabtallrik, estrellachips och vad mer som nu kan erbjudas efter en intensiv höstdag på jobbet.

Att köpa mat, men inse att träna ska man först. Att också köpa tomat och banan, åka och träna och sedan äta maten. Tänk att jag så ofta planerar halva dagen, tills jag slutar runt 16-18, men efter det, då är planerna flexibla. Alltså rätt obefintliga. Nu när barnen blivit vuxna och flyttat, noll rutin.

Mer än det nya; -Nu s-k-a jag åka och träna. Men m-a-t-e-n del två då? Jo, visst inser jag vecka för vecka vilka situationer som föranleder mitt felätande. Jag planerar inte för matsituation nummer två redan klockan 06 på morgonen. Har aldrig gjort, det har varit en "efter jobbet aktivitet." Och det är ju lätt att se när jag köper fel mat, för mycket mat, och äter för att jag varit såååå duktig, och jobbat sååå mycket. Stressen i vardagen, och belöningen på helgen.

Skrev av mig till Katarina på min paus igår, det kändes bra. Det är en mental jätteprocess detta för mig. Inte bara träning. Jag ska kunna få livet att fungera även när jag slutar få hjälpen så intensivt. Det kommer gå vägen, men reflektion tar också kraft och tid.

Jag ska göra matdagbok. Igår så blev det ändå hyfsat okej.

Lättfil till frukost (stående, inte bra)
Mandarin på fm/kaffe m mjölk
Lunch fisk med massa sallad, bulgur/en potatis/kaffe m mjölk (prisa skolmaten)
Nektarin på em/kaffe m mjölk
Tomat plus banan
MILON cirkelstyrka och cardioträning på Hässlö inkl 10 min uppvärmning cykel
Halv portion 13C (efterlängtad kycklingwok med cashew/ris)
Delikatessbrödskiva med 4% mjukost
Nötter- till Bonde söker fru

För lite vatten igår. Ska genast åtgärda detta idag.

Jag petade lite på maskinerna, några är det nog lite för snälla vikter på. Några maskiner känner jag att jag skulle vilja köra oftare än en gång i veckan för min hållning blir bättre direkt. Den frågan spar jag till måndagen. Nu blir det sen kvällspromenad för mig, tror inte jag hinner till Sensia i Sundsvall för Cardio innan jag ska jobba kväll i Västernorrland. Det här ska gå vägen, gäller att planera mera. Hej Hopp!

Bättre än väntat- trots förkylningsförsöken

Står emot försöken från min kropp att mota bort min plötsliga aktivitet. Köpt Enchinavadhetnuhette. Doseringen är stor i början. Solhatt lät som ett bra kort. Spray för öronsprängning.

Västerås Tidning är på G att skriva något igen och plåtade oss i de spaciga apparaterna och vår träningsmiljö. Hade aldrig vågat lägga mig i en farkostliknande gul benpress för en månad sedan. I förrgår så låg jag där och pressade vilt. Det går faktiskt att göra så mycket mer än jag trodde. Redan nu. Fast jag är så tafflig fortfarande. Men rodd är nästan kul, by the way.

När jag fick frågan om mitt mål igen så kom jag plötsligt på vad det kan vara. Att H I T T A vad jag vill ha för sport/träning som jag kan bli bra på. Tänk vad häftigt att inte barapromenera dessa ändlösa prommisar, utan att även kunna ha en träningsform där jag kan bli hyfsat duktig. Där jag kan göra framsteg, hitta formen, förbättra den och tävla med mig själv om bättre resultat på något vis. Inte har jag någon aning om vad det skulle vara. Det får komma längre fram naturligtvis, jag kämpar ju för att orka hasa mig runt och i massa cardioapparater.

Men det känns kul med en sporre. En lista på tänkbara sporter att prova på undan för undan kanske. Nu provar jag olika övningar, träningsredskap i gymmet  och olika pass. Det är kämpigt nog. Men jag har vågat prova Afro förutom Zumba, cirkelträning Milon, gymnets apparater undan för undan och till och med den spikigaste lilla hanteln som gymmet hade. Jag behöver olika förslag på fysiska aktiviteter som kanske skulle vara något för mig framöver, att längta till att våga prova.

Är det någon som har förslag? Vad kan man prova/börja med för fysiska aktiviteter som vuxen i Västerås?

Det börjar kännas bättre :)

Varje dag är ju en ny träningsvärk. Och jag börjar vänja mig vid att jag har ställen på min kropp som inte jag känt av förut. Jag börjar omformateras. Och det känns underbart. Jag har gjort så rätt, äntligen.

Förra måndagen så sa PT Philip;
--Fler km per dag Åsa, mer jämnare vardagsmotion.
(det är de ibland så trista ensamma promenaderna jag behöver få in som rutin nämligen)
Förra torsdagen sa Mind- Kost Katarina:
--Varför tror du att du är trött Åsa?
(kanske för att jag har sovit för lite, och tränat hiskeligt tidigt och sent?)

Nu är vi inne på vecka fyra redan, och ja, jag har redan märkt resultat. På min beslutsamhet, på mitt fokus, på viljan att skapa rutiner och planera mina dagar bättre, samt att till och med få bostadsföretaget mitt att LYSSNA på min konstruktiva kritik om ett icke användbar lägenhet och kök under fuktskadearbete.

Jag har även märkt resultat på tidigare tighta byxor, och min omedelbara airbag till mage börjar pysa ut och bli mindre i omfång. Kilomässigt är det inte alls som att banta, men det är visst min svåraste utmaning i detta. Att försöka få till att bemästra matsituationen utan att ta till "påsar" för viktminskning som skulle ge resultat på vågen snabbt. Om det är så när jag har fem kilo kvar i slutet får jag väl ta den hjälpen då och byta ut något mål mot något annat än mat. Men nu ska jag ändra min livsstil utan att vara hungrig och att delta i livets alla aktiviteter men välja smartare.

Jag ska skriva matdagbok och jag vill gärna slarva med det. jag tränar mer än jag ska, och äter säkerligen mer än jag ska också.

Vinster redan nu inför vecka 4;

• Bättre fysiskt självförtroende 
• Kroppsliga förändringar 
• Börjar synas och kännas annorlunda inför och vid träning
• Rörligare än från början (om ännu väldigt dålig balans och klumpig)
• Hopp om roligare fritid finns
• Bättre sömn
• Klarare tankar
• Viktigare att planera (fritid, jobb, mat, mellanmål och VILA har jag märkt)

I veckan som var så VÅGADE jag prova Zumba, och Afro.
Jag har ont i ett öra, snorar och hostar i omgångar, men jag ser fram emot att träffa PT idag, och Annika och Katarina imorgon, med viss känsla för hur jobbigt det är med träningen i eftermiddag redan nu.

Att vara på väg att bli förkyld, det kom vecka 4 denna gång. Detta skall bemästras på något bra vis.

Tack ni som peppar och tjoar överallt och gör tummarna upp. Det är mycket uppmuntrande med ert stöd. jag är väldigt priviligerad just nu.

Den här hösten kommer verkligen att förändra resten av mitt liv. Det är den största vinsten j-a-g fått.

Kram på er alla. Nu kämpar vi vidare.

Hej Hopp! ;)

Inspirationen varierar

Känslan av att åka och träna. Den varierar. När allt är kaos med evakueringslägenhet som har vattenskada, syrran fyller år, två jobb ska göras och jag pratar nonstop med ungdomar som vill lägga upp en plan för framtiden, samt deras föräldrar som vill förstå den nya gymnasieskolan och frågar detaljerade frågor som i ett smatterband.

Det är DÅ som jag behöver ny energi snabbt, för att orka vara på hugget, alert, hinna läsa mail och svara på densamma, hinna ringa upp, boka in och boka om. Det är DÅ jag övar på att ta en paus, dricka vatten, ta en frukt. Ta MED frukten, mellanmålet, kvargen, eller den stora utmaningen. Matlåda nummer 2. Redan klockan 17.00.

Igår satt jag utanför träningslokalen, den fina vanligtvis inspirerande miljön vid Hässlöhuset och samlade kraft i 30 minuter innan jag skärpte mig och gick in för att köra ett Cardiopass med intervaller på crossen.

Jag hade tagit morgonpromenaden 06.00 Jag hade jobbat, jag hade ätit halva min vanliga matmängd två gånger, och jag hade ätit en frukt. Jag hade bara ändå ingen lust alls att gå in och byta om. Skulle fira syrrans födelsedag. Hade bokat av kören till förmån för att hinna fira henne och TRÄNA. Inte tvärt om.

Vecka 3 har snart gått nu. Veckorna som gått har varit intensiva, längtan efter vila och återhämtning börjar smyga sig på. Mycket jobb att göra och samtidigt har träningsvärken från PT passet i måndags, Zumbapasset i tisdags, och alla prommisar däremellan säkert gjort sin verkan. Hur som helst. Jag bara gjorde det. Vilodag imorgon (endast promenaden) och träning lördag och söndag får det bli.

Så underbart  väl inne på anläggningen, där stod den andra deltagare Annika leende på en maskin och varvade ner efter hon precis kört samma dryga intervall. Så, jaa, inspirationen fanns där inne på stället. DET måste jag komma ihåg. Tar jag mig bara in där, så finns det pepp om man bara andas att det känns lite tungt. Det gick hur bra som helst!!! Vi fick oss en pratstund vid uppvärmningen min/hennes återhämtningspromenad, jag fick massa steg så jag höll på att värma upp för länge på bandet till och med.

Åkte och handlade och sedan till syrran med träningskläder på, tog en pyttebit smörgåstårta. Jag valde det. Och det kändes helt rätt. Ska det bli någon livsstilsförändring så är det såna här tillfällen som behöver bli rutin. Träningen skall inte ruckas på.

Idag ska jag till Katarina och prata vidare om kost och mina beteenden och vanor. Det ser jag fram emot, i samband med det ska jag köra Milon, en cirkelträning inställd efter mina mått, och vikt efter min förmåga. Den varvas med Cadiomaskiner, så pulsen hänger på.

Visst vill jag ha resultat på vågen, vore lögn annars, men jag tror inte det är mycket om något alls. Jag har omfördelat min kropp och fått muskler på kroppen som jag inte sett på länge.  En del muskler är en ny gåta för mig, att de liksom finns. Ett par nyinköpta byxor är pösiga redan. Så resultaten kommer att komma. Mellan vecka 1 och 2 var det 1.5 kilo, men det känns som om jag är svullen och inte ett gram lättare än förra veckan. Men, jag har trots allt inte alls bantat regelrätt, utan tränat högintensivt för en nybörjare.

Gäller bara att fortsätta träna och på det igen. Imorse hoppade jag över morgonpromenaden. Jag sov över den helt enkelt. Men jag kommer gå extra på löpbandet idag efter Milon. Jag längtar till att få prata med Katarina och känna känslan efter träningen på Miloncirkeln. Att nu är det klart för idag! Kanske ska åka och köra träningen innan mötet. Jag kan ju fortsätta jobba hemifrån hela eftermiddagen och kvällen sen. Så där glad blir jag ju när jag är klar. "Du är bäst" står det på väggen. SÅ får det bli!

Såhär glad var jag första gången innan vi startat igång. Bilden är från Västerås Tidning. Jag är fortfarande glad, men rätt trött av all träning. Samtidigt pigg på ett annat sätt. Philip och Katarina har bett mig att lista ner vinster som jag får genom att träna och det som jag redan nu känner är en förbättring i mitt liv. Och det är mycket- förutom att mina kilon inte rasar lika mycket som vid regelrätt bantning (bra på att banta snabbt, men inte behålla vikten). Detta handlar ju inte om vikt, men ack så vikt-igt det ändå känns. Sådär skulle jag aldrig ha fått skriva för min journalistlärare på Mittuniversitetet, men detta är ju en blogg om min livsstilsförändring.

Nåväl- det har varit tufft, men ändå lättare än jag trott. Jag har bestämt mig att gå igenom denna förändring utan att vara hungrig. Även att fortsätta utsätta mig för vardag och fest, delta i livet och inte ändra om sånt jag inte vill ändra sedan heller. Tänk att jag har tränat alla dagar utom en, för i lördags behövde jag verkligen vila. Jag har gått promenader ofta 06 på morgonen, varit på gym 6 av veckans 7 dagar. Gått på bandet, till och med jobbat några minuter, cykel, rodd, Milon cirkelträning, crossen, PT-pass (herrejisses så slut jag varit efter de passen) och idag vågade jag prova Zumba på Hässlöhuset. Det känns himla bra att jag gjort så mycket. 

Jag har fått stöttning överallt och hållningen är bättre. Jag har bättre fokus och jag är så trött så jag har somnat ovaggad, utom när jag varit så speedad så jag kommit in i någon annan andning. Jag har stumma ben hela tiden så det känns inte ens konstigt med ont i kroppen mest hela tiden. Varje dag har en ny träningsvärk. Jag är tacksam, att jag fått denna starten och detta proffsiga stödet. Det är lite euforiskt över den känslan. Men bakslagen och läxorna och allt jobb är tungt, och stundtals har jag gråten i halsen. Det är jobbigt att märka att jag är och känner mig så himla stor och tänker hur lätt en promenad skulle kunna vara, men för mig är varje steg ett moment av viljestyrka. 

Idag är jag klar med både prommis och träning, så nu ska jag umgås med mina goaste vuxna kids, och eftersom jag har vattenskada så måste jag komma ihåg att få i mig min matlådelagade mat innan jag blir för hungrig. Är som en unge som måste äta innan jag blir grinig och överhungrig. Stup i minut. 

Men det kommer väl bli en vana igen. Att ständigt ha mellanmål i bakfickan. 

Må gott alla!!

Airbagen försvinner sakta

Efter ungefär 10 dagars aktivitet så lyckades jag genomföra mitt pass på Hässlöcare klockan 21 på kvällen.  Jag har jobbat hela dagen, medverkat på kvällsjobb och även sjungit i kören "för oss som inte vet att vi kan sjunga" Jag var nog själv på bygget men jag gjorde det som planerat,  efter en stentuff och rolig dag.

Jag hade även nöjet att få dyka upp i Sveriges Radio idag igen under lunchtiden, på P4 Västmanland, det var på förmiddagsprogrammet igen i egenskap av coach och frilansande SYV.

Det är något helt annat att vara till hjälp för andra som ska göra om sitt arbetsliv. Min egen resa som jag gör och orsakar att jag känner i varenda partikel i min kropp- är något helt annat än att utveckla mig inom arbetet. Eller är det annorlunda? Varför har jag väntat så länge? Hjälp till självhjälp fungerar inte lika bra om man inte har någon som "kan" och lyxen med proffshjälp ger en fantastisk kick.

Fick en massa frågor av Mind-Kost-Katarina. Jag är nu totalt speedad, övertrött och rätt nöjd med dagen. Men funderar på frågorna samtidigt som jag borde sova. Märkligt att jag blir pigg eller sopslut, efter jag tränat. Mycket märkligt. Jag ska fundera på om vissa beteenden är kopplat till vissa ät beteenden. Eller låta bli att äta beteenden. För jag brukar inte ta mig tid att äta då jag har många olika jobb inplanerade. Utan äta igen det efteråt. Med råge.

Men idag var jag som en dadda åt mig själv. Jag trixade med frukt som mellis, åt lite, lite mat fast jag var superstressad, cyklade hem och åt matlåda 2 och hämtade bilen, fast jag hade tidsbrist mellan uppdragen lyckades jag hinna äta. På det sättet fungerade dagen och jag gjorde det jag planerat. Bara administration kvar som jag inte hann med.

Det känns inte som vid bantning av alla de slag- jag provat och även lyckats med stor viktnedgång vid tre tillfällen. Jag går inte ner så mycket i kilon än, men det känns att min kropp omformas och en del av min stora pösiga airbag på magen börjar minskas och bli mer muskulär. Det känns underbart. Tack alla jag mött idag på skolor, kör och FB, mobilen och ni som läser, för pepp, det hjälper mig att få så mycket stöd.

Jag tvekar inte på mitt beslut. Men jag tvekar på min kropps förmåga. Hur ska jag kunna orka att träna och hur ska jag klara av att göra det själv sedan. Känner mig som på inskolning till första klass. Jag vill lära mig massor, men kan ingenting av de nya ämnena. Mamma Katarina och pappa Philip, jag måste fortsätta få hjälp, för jag tycker det känns läskigt att tappa taget om målet, då modet och tålamodet tryter. Jag kommer anlita och behöva dem även efter jul och nyår. Det här med träning och lärdom om matvanor och mig själv, blir julklappen till mig själv.

Nöjdare idag faktiskt, men tröttare i hela systemet, inte bara i huvudet. Må gott nu och ta hand om varandra. Hjälps åt, med vad ni nu behöver hjälpas åt med. Men lasta inte på någon annan ansvaret. Jag tar slitet, men jag får proffshjälp. Då klarar man/jag vad som helst som jag har drivkraft för att klara.

Bästa vinsten i mitt liv har startat under denna höst. Längtar tills det blir lättare att lära så kroppen blir lättare att bära.

Första veckan- Västerås Tidning del 1

Jag ska logga ner Blogger i mobilen och lägga upp allt jag skrivit på min FB. När jag bara får till det!
Får inte till det mitt i stressen. För jag har en läxa till imorgon och det är bland annat att införskaffa en våg. Och jag behöver handla, laga matlådor, och eftersom jag har vattenskada har jag inte ens ett kök. Men prövningarna tänker jag ignorera. Så jag ska laga mat hemma hos min ena vuxna dotter. I natt, typ.

Idag hade jag mitt första PT pass i hela mitt liv. Endast att gå uppför Södra Berget är något som varit jobbigare för min kropp hittills innan detta. Så ni fattar i vilken kondition jag är i. Gråtfärdig efteråt, glad att jag valt att göra detta, samtidigt så förbannad på mig själv. Att jag låtit denna kropp få vara ifred. Jag orkar ju INGENTING mot vad jag skulle kunna orka om jag var lättare och hade tränat något mer de senaste 6 åren. Innan dess har jag varit latmasken personifierad när det gäller fysiska ting. Nåja, mest positivt har det varit och det är fortfarande en lyx att ha så mycket läromästare kring mig. Jag går så ofta vi kan på morgonen 06- cityringen runt med en väninna. Jag har en särbo som gärna tränar varje dag på helgerna. Så med lite öl och mycket träning hade jag en bra helg också.

Ojojoj, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Om alla peppande människor, om allt som jag lyckats företa mig, allt jag känt och allt jag lyckats göra. Men det blir för mycket nu. Kommer skriva mera och oftare här då jag synkat med mobilen förståss.

Aktiviteterna:

29/8 Torsdag uppstartdagen, ingen aktivitet   
30/8 Fredag 5 km löpband Sensia, gräsklipp 2 tim 
31/8 Lördag, 50- årsfest, ingen annan aktivitet          
1/9 Söndag, uppför södra berget, halvjogg ner= 9 km
sedan cross och cykel Sensia 5 km


v.36
2/9 PT-Philip 1- test                  
3/9 Prom 40 min    
4/9 Milon, 5-6 km  
5/9 MindKost-Katarina Prom 40 min, cross gym  
6/9 Cardio 1  
7/9 Prom 40 min, cross 30 min        
8/9 Promenad i solskenet, Cardio 2

v.37
9/9 Prom och PT , hittills  

Imorgon MindKost Katarina igen ;)

TACK, för all pepp och stöd på FB, här, där och överallt! 

Beslutet- skräckblandad förtjusning

Det är väl dags nu, att verkligen göra något åt min kroppshydda. Jodå, det har jag tänkt länge. Men det har kommit så mycket i vägen. Sedan jag var normalviktig sist 2007, så har jag varit mer och mer viktig för vart år. Gjorde ett ryck med träning 2010 men kom liksom av mig när massa stress, jobb, pendling, sjukdomar och livshändelser tog över mitt fokus.

MacDonalds fanns alltid någonstans, överallt och täckte upp min bristande matlagningsinsats, alltid på väg. Alltid öppet och färdiglagad varm mat till mig. Drog in mig i sin värld, ingen behövde följa med. Pusta ut och skyda sig att ta igen sig. Det var roligare och enklare att bara låtsas som om inte det gjorde något att kläderna satt illa. Att jag blev otymplig, lite mindre pigg, och inte lika snygg, om jag inte handlade kläderna på Zizzis för stora förståss. För där finns det fina kläder även för en som mig. Ni vet ju, man är ju värdefull ändå.

Hursomhelst, mina vuxna kids är utflugna, mina nära och kära är friska och behöver inte min sjukhusuppvaktning. Och jag har skaffat mig fritid som jag i ett nafs gjorde mig av med när jag sökte till hälsoprogrammet som gör att jag skapar mittbastajagasa bloggen. Nu är det dags att återta energi och kraft, fast på ett helt nytt sätt.

Jag sökte bland massa andra till Västerås Tidning och Hässlöhusets satsning. Bli ditt bästa jag, kan det vara det jag letat efter tänkte jag då jag ögnade igenom artikeln och uppropet? Två timmar senare hade jag kastat iväg ett uppkast utan att korrekturläsa. Åhh, kan ni tänka er, jag kom med! Jösses, nu känner jag mig som en problemungdom på nätverksträff med minst 14 anhöriga och bekanta som tillsammans ska ringa in problemområdet Åsa.

Den fysiska stora kroppen ska tränas igång och den mentala hälsan och kosten ska finslipas och jag ska få hjälp att skapa mitt bästa jag. Det är min bästa vinst i livet. Och ni får hänga med och kika hur det går. Nu finns det ingen återvändo! Det kommer göra ont, ont, ont i kropp och själ. Jag är en kvalificerad latmask rent fysiskt. Men, det tänker jag ignorera. Det kommer bli kul. Det kommer bli massa tårar, svettandes, gnällandes, och skrattandes. Jag är tacksam för att ha blivit utvald. Det gör mig ännu mer motiverad. Finns inga ursäkter kvar. Jag vill ha ett bättre friskare liv, fullt med samma energi som förut och en roligare fritid. Om fler får kraft att ta tag i sin situation genom att följa min väg så blir jag varm i hjärtat redan nu. Jag har bestämt mig. Nu köööör vi!!!