Nu är det dags att minska gnället för en stund. Jag har gått ner fem centimeter till i midjan, (sammanlagt nästan 12 cm på 7 veckor) och jag har fått ner några kilon till. Tack och lov säger jag.
Det är ju vinster på olika sätt. Men när man är så otymplig som jag fortfarande är, så behövs fler bevis på att det börjar bli lättare att röra sig. Fast jag har fått på mig ett par jeans som jag för en vecka sedan gick omkring och hade uppknäppt knapp med gummiband i. Och bara vetskapen om det bevisliga resultatet, gjorde att jag tog i av kung och fosterland på duo-träningen med Bästa jag-Annika.
Philip instruerade oss och fick oss att köra på med tempo. Det var riktigt kul. Gillar att kunna stänga in oss i en träningslokal och slippa blickar från andra. Tänk vad känslig jag är, som brukar stå framför folk och göra massa tok mest hela tiden. Det var kul att kämpa ihop med Annika. Och jag tog verkligen i allt jag kunde. Efteråt körde vi Cardio och stod en halvtimme till på crossen.
Att göra massa övningar jag inte riktigt klarar av tar emot så inibomben. Men- i går morse tog jag min första snabba morgonpromenad runt cityringen själv sedan 2008. Stolt och nöjd var jag efteråt. Och idag så ångrade jag mig verkligen då jag kom ut och kände den varma luften, att jag inte gick i morse.
Så jag vill hellre ha den andra känslan. Att det var skönt att jag gick imorse.
Katarina och Philip är så bra team att få stöd av. Det har varit massa mentala spöken som hindrar mig från att känna mig nöjd. Katarina hjälper mig att komma förbi mina hinder jag sätter upp. Och hjälper mig att se mina små framsteg, precis som Philip vill att jag fattar.
Idag känner jag mig lite smått övertränad i magmusklerna och rygg och i sidorna. Men jag känner mig nöjd. Har städat hemma, fixat min garderob äntligen, och börjar se över packningen. Laddar för Mallis, och det ska bli härligt några dagar. Det känns bättre. Så mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar