Jag hade även nöjet att få dyka upp i Sveriges Radio idag igen under lunchtiden, på P4 Västmanland, det var på förmiddagsprogrammet igen i egenskap av coach och frilansande SYV.
Det är något helt annat att vara till hjälp för andra som ska göra om sitt arbetsliv. Min egen resa som jag gör och orsakar att jag känner i varenda partikel i min kropp- är något helt annat än att utveckla mig inom arbetet. Eller är det annorlunda? Varför har jag väntat så länge? Hjälp till självhjälp fungerar inte lika bra om man inte har någon som "kan" och lyxen med proffshjälp ger en fantastisk kick.
Fick en massa frågor av Mind-Kost-Katarina. Jag är nu totalt speedad, övertrött och rätt nöjd med dagen. Men funderar på frågorna samtidigt som jag borde sova. Märkligt att jag blir pigg eller sopslut, efter jag tränat. Mycket märkligt. Jag ska fundera på om vissa beteenden är kopplat till vissa ät beteenden. Eller låta bli att äta beteenden. För jag brukar inte ta mig tid att äta då jag har många olika jobb inplanerade. Utan äta igen det efteråt. Med råge.
Men idag var jag som en dadda åt mig själv. Jag trixade med frukt som mellis, åt lite, lite mat fast jag var superstressad, cyklade hem och åt matlåda 2 och hämtade bilen, fast jag hade tidsbrist mellan uppdragen lyckades jag hinna äta. På det sättet fungerade dagen och jag gjorde det jag planerat. Bara administration kvar som jag inte hann med.
Det känns inte som vid bantning av alla de slag- jag provat och även lyckats med stor viktnedgång vid tre tillfällen. Jag går inte ner så mycket i kilon än, men det känns att min kropp omformas och en del av min stora pösiga airbag på magen börjar minskas och bli mer muskulär. Det känns underbart. Tack alla jag mött idag på skolor, kör och FB, mobilen och ni som läser, för pepp, det hjälper mig att få så mycket stöd.
Jag tvekar inte på mitt beslut. Men jag tvekar på min kropps förmåga. Hur ska jag kunna orka att träna och hur ska jag klara av att göra det själv sedan. Känner mig som på inskolning till första klass. Jag vill lära mig massor, men kan ingenting av de nya ämnena. Mamma Katarina och pappa Philip, jag måste fortsätta få hjälp, för jag tycker det känns läskigt att tappa taget om målet, då modet och tålamodet tryter. Jag kommer anlita och behöva dem även efter jul och nyår. Det här med träning och lärdom om matvanor och mig själv, blir julklappen till mig själv.
Nöjdare idag faktiskt, men tröttare i hela systemet, inte bara i huvudet. Må gott nu och ta hand om varandra. Hjälps åt, med vad ni nu behöver hjälpas åt med. Men lasta inte på någon annan ansvaret. Jag tar slitet, men jag får proffshjälp. Då klarar man/jag vad som helst som jag har drivkraft för att klara.
Bästa vinsten i mitt liv har startat under denna höst. Längtar tills det blir lättare att lära så kroppen blir lättare att bära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar