Det börjar kännas bättre :)

Varje dag är ju en ny träningsvärk. Och jag börjar vänja mig vid att jag har ställen på min kropp som inte jag känt av förut. Jag börjar omformateras. Och det känns underbart. Jag har gjort så rätt, äntligen.

Förra måndagen så sa PT Philip;
--Fler km per dag Åsa, mer jämnare vardagsmotion.
(det är de ibland så trista ensamma promenaderna jag behöver få in som rutin nämligen)
Förra torsdagen sa Mind- Kost Katarina:
--Varför tror du att du är trött Åsa?
(kanske för att jag har sovit för lite, och tränat hiskeligt tidigt och sent?)

Nu är vi inne på vecka fyra redan, och ja, jag har redan märkt resultat. På min beslutsamhet, på mitt fokus, på viljan att skapa rutiner och planera mina dagar bättre, samt att till och med få bostadsföretaget mitt att LYSSNA på min konstruktiva kritik om ett icke användbar lägenhet och kök under fuktskadearbete.

Jag har även märkt resultat på tidigare tighta byxor, och min omedelbara airbag till mage börjar pysa ut och bli mindre i omfång. Kilomässigt är det inte alls som att banta, men det är visst min svåraste utmaning i detta. Att försöka få till att bemästra matsituationen utan att ta till "påsar" för viktminskning som skulle ge resultat på vågen snabbt. Om det är så när jag har fem kilo kvar i slutet får jag väl ta den hjälpen då och byta ut något mål mot något annat än mat. Men nu ska jag ändra min livsstil utan att vara hungrig och att delta i livets alla aktiviteter men välja smartare.

Jag ska skriva matdagbok och jag vill gärna slarva med det. jag tränar mer än jag ska, och äter säkerligen mer än jag ska också.

Vinster redan nu inför vecka 4;

• Bättre fysiskt självförtroende 
• Kroppsliga förändringar 
• Börjar synas och kännas annorlunda inför och vid träning
• Rörligare än från början (om ännu väldigt dålig balans och klumpig)
• Hopp om roligare fritid finns
• Bättre sömn
• Klarare tankar
• Viktigare att planera (fritid, jobb, mat, mellanmål och VILA har jag märkt)

I veckan som var så VÅGADE jag prova Zumba, och Afro.
Jag har ont i ett öra, snorar och hostar i omgångar, men jag ser fram emot att träffa PT idag, och Annika och Katarina imorgon, med viss känsla för hur jobbigt det är med träningen i eftermiddag redan nu.

Att vara på väg att bli förkyld, det kom vecka 4 denna gång. Detta skall bemästras på något bra vis.

Tack ni som peppar och tjoar överallt och gör tummarna upp. Det är mycket uppmuntrande med ert stöd. jag är väldigt priviligerad just nu.

Den här hösten kommer verkligen att förändra resten av mitt liv. Det är den största vinsten j-a-g fått.

Kram på er alla. Nu kämpar vi vidare.

Hej Hopp! ;)