Nu har börjat komma in i tänket, att träningen skall in i planeringen först, följd efter jobb, mat, mellis och vila. Katarina, min underbara kost och mindcoch, påminner mig om att inte tappa bort de roliga sakerna som jag tycker om att göra, så allt bara blir tvång och träning. Jag hinner knappt träffa mina vuxna kids och mina föräldrar, men jag behöver ju få detta liv att flyta, så jag får försöka att bara stå ut tills mitt nya kök är klart och jag kan bjuda hem kidsen på matlag och promenad/simning och att bara hinna mysa och höra allt de har haft för sig. Hann med att besöka mor och far i veckan i allafall.
Jag älskar att slappa och äta och dricka gott framför IDOLs fredagsfinaler, och idag blir det en bio efter fysisk aktivitet där jag faktiskt ska våga mig på att prova "tantstavarna" innan, ifall störtregnet slutar. Förlåt mig och mina fördomar, men jag hade faktiskt inte trott eller tänkt köpa gåstavar innan pension. Men för att hålla min pensionsålder långt borta, så har jag ju införskaffat mig ett par.
Det är för att jag ska få igång mina svaga armar med slumrande muskulatur som jag inbillar mig att jag ska få lite extra träning för dem. Och kanske kan få promenader roligare. Försöker på olika sätt att hitta mina vägar mot det som kan vara min hälsosamma väg.
Igår så trodde jag inte att jag skulle orka jogga på löpbandet. Men jag gjorde det, först tre jobbiga minuter, sen fortsatte jag, och fortsatte. Närmare bestämt lyckades jag lunka in de sista 20 minuterna till 5 km. Sen körde jag roddmaskinen av bara farten efteråt. Det känns idag. Men det känns gott.
Någonstans spirar en känsla av, att i vår kommer jag att kunna och vilja jogga och slipper ensamma promenader som jag tycker är sega och jobbiga. Så mycket lättare att promenera på maskin eller med sällskap utomhus, Jag vill lära mig att uppskatta att jogga, till och med springa. Det ska inte vara för omöjligt, jag tror till och med fullt och fast att det kommer gå.
Bandet rullar, livet pågår. Njut, varenda minut, och nu kööör vi!
TYSTNAD... TAGNING!
Såg detta i tidningen och vill bara säga att jag blir så glad för er skull! Hoppas allt går jättebra och att ni båda känner att ni mår bättre. Som samhället ser ut idag är det lätt att hamna i osunda vanor, men blir så glad när folk vågar försöka bryta gamla vanor! Lycka till!
SvaraRadera