Det var dags för fredagsfyys!

Det var dags för fredagsfys igår. Före fredagsmys skall jag få in fredags FYS. Det borde ju vara självklart men hos mig har det inte någonsin varit något jag har velat eller ens tänkt tanken på. 

Nu har börjat komma in i tänket, att träningen skall in i planeringen först, följd efter jobb, mat, mellis och vila. Katarina, min underbara kost och mindcoch,  påminner mig om att inte tappa bort de roliga sakerna som jag tycker om att göra, så allt bara blir tvång och träning. Jag hinner knappt träffa mina vuxna kids och mina föräldrar, men jag behöver ju få detta liv att flyta, så jag får försöka att bara stå ut tills mitt nya kök är klart och jag kan bjuda hem kidsen på matlag och promenad/simning och att bara hinna mysa och höra allt de har haft för sig. Hann med att besöka mor och far i veckan i allafall.

Jag älskar att slappa och äta och dricka gott framför IDOLs fredagsfinaler, och idag blir det en bio efter fysisk aktivitet där jag faktiskt ska våga mig på att prova "tantstavarna" innan, ifall störtregnet slutar. Förlåt mig och mina fördomar, men jag hade faktiskt inte trott eller tänkt köpa gåstavar innan pension. Men för att hålla min pensionsålder långt borta, så har jag ju införskaffat mig ett par. 

Det är för att jag ska få igång mina svaga armar med slumrande muskulatur som jag inbillar mig att jag ska få lite extra träning för dem. Och kanske kan få promenader roligare. Försöker på olika sätt att hitta mina vägar mot det som kan vara min hälsosamma väg. 

Igår så trodde jag inte att jag skulle orka jogga på löpbandet. Men jag gjorde det, först tre jobbiga minuter, sen fortsatte jag, och fortsatte. Närmare bestämt lyckades jag lunka in de sista 20 minuterna till 5 km. Sen körde jag roddmaskinen av bara farten efteråt. Det känns idag. Men det känns gott. 

Någonstans spirar en känsla av, att i vår kommer jag att kunna och vilja jogga och slipper ensamma promenader som jag tycker är sega och jobbiga. Så mycket lättare att promenera på maskin eller med sällskap utomhus, Jag vill lära mig att uppskatta att jogga, till och med springa. Det ska inte vara för omöjligt, jag tror till och med fullt och fast att det kommer gå. 

Bandet rullar, livet pågår. Njut, varenda minut, och nu kööör vi!

TYSTNAD... TAGNING! 

Tomat och banan efter jobbet! Frukt i bilen.

Det är ju precis som det kändes igår, motigt som sjutton efter jobbet att hungrig sticka och träna, som det brukar vara när jag är värd en kebabtallrik, estrellachips och vad mer som nu kan erbjudas efter en intensiv höstdag på jobbet.

Att köpa mat, men inse att träna ska man först. Att också köpa tomat och banan, åka och träna och sedan äta maten. Tänk att jag så ofta planerar halva dagen, tills jag slutar runt 16-18, men efter det, då är planerna flexibla. Alltså rätt obefintliga. Nu när barnen blivit vuxna och flyttat, noll rutin.

Mer än det nya; -Nu s-k-a jag åka och träna. Men m-a-t-e-n del två då? Jo, visst inser jag vecka för vecka vilka situationer som föranleder mitt felätande. Jag planerar inte för matsituation nummer två redan klockan 06 på morgonen. Har aldrig gjort, det har varit en "efter jobbet aktivitet." Och det är ju lätt att se när jag köper fel mat, för mycket mat, och äter för att jag varit såååå duktig, och jobbat sååå mycket. Stressen i vardagen, och belöningen på helgen.

Skrev av mig till Katarina på min paus igår, det kändes bra. Det är en mental jätteprocess detta för mig. Inte bara träning. Jag ska kunna få livet att fungera även när jag slutar få hjälpen så intensivt. Det kommer gå vägen, men reflektion tar också kraft och tid.

Jag ska göra matdagbok. Igår så blev det ändå hyfsat okej.

Lättfil till frukost (stående, inte bra)
Mandarin på fm/kaffe m mjölk
Lunch fisk med massa sallad, bulgur/en potatis/kaffe m mjölk (prisa skolmaten)
Nektarin på em/kaffe m mjölk
Tomat plus banan
MILON cirkelstyrka och cardioträning på Hässlö inkl 10 min uppvärmning cykel
Halv portion 13C (efterlängtad kycklingwok med cashew/ris)
Delikatessbrödskiva med 4% mjukost
Nötter- till Bonde söker fru

För lite vatten igår. Ska genast åtgärda detta idag.

Jag petade lite på maskinerna, några är det nog lite för snälla vikter på. Några maskiner känner jag att jag skulle vilja köra oftare än en gång i veckan för min hållning blir bättre direkt. Den frågan spar jag till måndagen. Nu blir det sen kvällspromenad för mig, tror inte jag hinner till Sensia i Sundsvall för Cardio innan jag ska jobba kväll i Västernorrland. Det här ska gå vägen, gäller att planera mera. Hej Hopp!

Bättre än väntat- trots förkylningsförsöken

Står emot försöken från min kropp att mota bort min plötsliga aktivitet. Köpt Enchinavadhetnuhette. Doseringen är stor i början. Solhatt lät som ett bra kort. Spray för öronsprängning.

Västerås Tidning är på G att skriva något igen och plåtade oss i de spaciga apparaterna och vår träningsmiljö. Hade aldrig vågat lägga mig i en farkostliknande gul benpress för en månad sedan. I förrgår så låg jag där och pressade vilt. Det går faktiskt att göra så mycket mer än jag trodde. Redan nu. Fast jag är så tafflig fortfarande. Men rodd är nästan kul, by the way.

När jag fick frågan om mitt mål igen så kom jag plötsligt på vad det kan vara. Att H I T T A vad jag vill ha för sport/träning som jag kan bli bra på. Tänk vad häftigt att inte barapromenera dessa ändlösa prommisar, utan att även kunna ha en träningsform där jag kan bli hyfsat duktig. Där jag kan göra framsteg, hitta formen, förbättra den och tävla med mig själv om bättre resultat på något vis. Inte har jag någon aning om vad det skulle vara. Det får komma längre fram naturligtvis, jag kämpar ju för att orka hasa mig runt och i massa cardioapparater.

Men det känns kul med en sporre. En lista på tänkbara sporter att prova på undan för undan kanske. Nu provar jag olika övningar, träningsredskap i gymmet  och olika pass. Det är kämpigt nog. Men jag har vågat prova Afro förutom Zumba, cirkelträning Milon, gymnets apparater undan för undan och till och med den spikigaste lilla hanteln som gymmet hade. Jag behöver olika förslag på fysiska aktiviteter som kanske skulle vara något för mig framöver, att längta till att våga prova.

Är det någon som har förslag? Vad kan man prova/börja med för fysiska aktiviteter som vuxen i Västerås?

Det börjar kännas bättre :)

Varje dag är ju en ny träningsvärk. Och jag börjar vänja mig vid att jag har ställen på min kropp som inte jag känt av förut. Jag börjar omformateras. Och det känns underbart. Jag har gjort så rätt, äntligen.

Förra måndagen så sa PT Philip;
--Fler km per dag Åsa, mer jämnare vardagsmotion.
(det är de ibland så trista ensamma promenaderna jag behöver få in som rutin nämligen)
Förra torsdagen sa Mind- Kost Katarina:
--Varför tror du att du är trött Åsa?
(kanske för att jag har sovit för lite, och tränat hiskeligt tidigt och sent?)

Nu är vi inne på vecka fyra redan, och ja, jag har redan märkt resultat. På min beslutsamhet, på mitt fokus, på viljan att skapa rutiner och planera mina dagar bättre, samt att till och med få bostadsföretaget mitt att LYSSNA på min konstruktiva kritik om ett icke användbar lägenhet och kök under fuktskadearbete.

Jag har även märkt resultat på tidigare tighta byxor, och min omedelbara airbag till mage börjar pysa ut och bli mindre i omfång. Kilomässigt är det inte alls som att banta, men det är visst min svåraste utmaning i detta. Att försöka få till att bemästra matsituationen utan att ta till "påsar" för viktminskning som skulle ge resultat på vågen snabbt. Om det är så när jag har fem kilo kvar i slutet får jag väl ta den hjälpen då och byta ut något mål mot något annat än mat. Men nu ska jag ändra min livsstil utan att vara hungrig och att delta i livets alla aktiviteter men välja smartare.

Jag ska skriva matdagbok och jag vill gärna slarva med det. jag tränar mer än jag ska, och äter säkerligen mer än jag ska också.

Vinster redan nu inför vecka 4;

• Bättre fysiskt självförtroende 
• Kroppsliga förändringar 
• Börjar synas och kännas annorlunda inför och vid träning
• Rörligare än från början (om ännu väldigt dålig balans och klumpig)
• Hopp om roligare fritid finns
• Bättre sömn
• Klarare tankar
• Viktigare att planera (fritid, jobb, mat, mellanmål och VILA har jag märkt)

I veckan som var så VÅGADE jag prova Zumba, och Afro.
Jag har ont i ett öra, snorar och hostar i omgångar, men jag ser fram emot att träffa PT idag, och Annika och Katarina imorgon, med viss känsla för hur jobbigt det är med träningen i eftermiddag redan nu.

Att vara på väg att bli förkyld, det kom vecka 4 denna gång. Detta skall bemästras på något bra vis.

Tack ni som peppar och tjoar överallt och gör tummarna upp. Det är mycket uppmuntrande med ert stöd. jag är väldigt priviligerad just nu.

Den här hösten kommer verkligen att förändra resten av mitt liv. Det är den största vinsten j-a-g fått.

Kram på er alla. Nu kämpar vi vidare.

Hej Hopp! ;)

Inspirationen varierar

Känslan av att åka och träna. Den varierar. När allt är kaos med evakueringslägenhet som har vattenskada, syrran fyller år, två jobb ska göras och jag pratar nonstop med ungdomar som vill lägga upp en plan för framtiden, samt deras föräldrar som vill förstå den nya gymnasieskolan och frågar detaljerade frågor som i ett smatterband.

Det är DÅ som jag behöver ny energi snabbt, för att orka vara på hugget, alert, hinna läsa mail och svara på densamma, hinna ringa upp, boka in och boka om. Det är DÅ jag övar på att ta en paus, dricka vatten, ta en frukt. Ta MED frukten, mellanmålet, kvargen, eller den stora utmaningen. Matlåda nummer 2. Redan klockan 17.00.

Igår satt jag utanför träningslokalen, den fina vanligtvis inspirerande miljön vid Hässlöhuset och samlade kraft i 30 minuter innan jag skärpte mig och gick in för att köra ett Cardiopass med intervaller på crossen.

Jag hade tagit morgonpromenaden 06.00 Jag hade jobbat, jag hade ätit halva min vanliga matmängd två gånger, och jag hade ätit en frukt. Jag hade bara ändå ingen lust alls att gå in och byta om. Skulle fira syrrans födelsedag. Hade bokat av kören till förmån för att hinna fira henne och TRÄNA. Inte tvärt om.

Vecka 3 har snart gått nu. Veckorna som gått har varit intensiva, längtan efter vila och återhämtning börjar smyga sig på. Mycket jobb att göra och samtidigt har träningsvärken från PT passet i måndags, Zumbapasset i tisdags, och alla prommisar däremellan säkert gjort sin verkan. Hur som helst. Jag bara gjorde det. Vilodag imorgon (endast promenaden) och träning lördag och söndag får det bli.

Så underbart  väl inne på anläggningen, där stod den andra deltagare Annika leende på en maskin och varvade ner efter hon precis kört samma dryga intervall. Så, jaa, inspirationen fanns där inne på stället. DET måste jag komma ihåg. Tar jag mig bara in där, så finns det pepp om man bara andas att det känns lite tungt. Det gick hur bra som helst!!! Vi fick oss en pratstund vid uppvärmningen min/hennes återhämtningspromenad, jag fick massa steg så jag höll på att värma upp för länge på bandet till och med.

Åkte och handlade och sedan till syrran med träningskläder på, tog en pyttebit smörgåstårta. Jag valde det. Och det kändes helt rätt. Ska det bli någon livsstilsförändring så är det såna här tillfällen som behöver bli rutin. Träningen skall inte ruckas på.

Idag ska jag till Katarina och prata vidare om kost och mina beteenden och vanor. Det ser jag fram emot, i samband med det ska jag köra Milon, en cirkelträning inställd efter mina mått, och vikt efter min förmåga. Den varvas med Cadiomaskiner, så pulsen hänger på.

Visst vill jag ha resultat på vågen, vore lögn annars, men jag tror inte det är mycket om något alls. Jag har omfördelat min kropp och fått muskler på kroppen som jag inte sett på länge.  En del muskler är en ny gåta för mig, att de liksom finns. Ett par nyinköpta byxor är pösiga redan. Så resultaten kommer att komma. Mellan vecka 1 och 2 var det 1.5 kilo, men det känns som om jag är svullen och inte ett gram lättare än förra veckan. Men, jag har trots allt inte alls bantat regelrätt, utan tränat högintensivt för en nybörjare.

Gäller bara att fortsätta träna och på det igen. Imorse hoppade jag över morgonpromenaden. Jag sov över den helt enkelt. Men jag kommer gå extra på löpbandet idag efter Milon. Jag längtar till att få prata med Katarina och känna känslan efter träningen på Miloncirkeln. Att nu är det klart för idag! Kanske ska åka och köra träningen innan mötet. Jag kan ju fortsätta jobba hemifrån hela eftermiddagen och kvällen sen. Så där glad blir jag ju när jag är klar. "Du är bäst" står det på väggen. SÅ får det bli!

Såhär glad var jag första gången innan vi startat igång. Bilden är från Västerås Tidning. Jag är fortfarande glad, men rätt trött av all träning. Samtidigt pigg på ett annat sätt. Philip och Katarina har bett mig att lista ner vinster som jag får genom att träna och det som jag redan nu känner är en förbättring i mitt liv. Och det är mycket- förutom att mina kilon inte rasar lika mycket som vid regelrätt bantning (bra på att banta snabbt, men inte behålla vikten). Detta handlar ju inte om vikt, men ack så vikt-igt det ändå känns. Sådär skulle jag aldrig ha fått skriva för min journalistlärare på Mittuniversitetet, men detta är ju en blogg om min livsstilsförändring.

Nåväl- det har varit tufft, men ändå lättare än jag trott. Jag har bestämt mig att gå igenom denna förändring utan att vara hungrig. Även att fortsätta utsätta mig för vardag och fest, delta i livet och inte ändra om sånt jag inte vill ändra sedan heller. Tänk att jag har tränat alla dagar utom en, för i lördags behövde jag verkligen vila. Jag har gått promenader ofta 06 på morgonen, varit på gym 6 av veckans 7 dagar. Gått på bandet, till och med jobbat några minuter, cykel, rodd, Milon cirkelträning, crossen, PT-pass (herrejisses så slut jag varit efter de passen) och idag vågade jag prova Zumba på Hässlöhuset. Det känns himla bra att jag gjort så mycket. 

Jag har fått stöttning överallt och hållningen är bättre. Jag har bättre fokus och jag är så trött så jag har somnat ovaggad, utom när jag varit så speedad så jag kommit in i någon annan andning. Jag har stumma ben hela tiden så det känns inte ens konstigt med ont i kroppen mest hela tiden. Varje dag har en ny träningsvärk. Jag är tacksam, att jag fått denna starten och detta proffsiga stödet. Det är lite euforiskt över den känslan. Men bakslagen och läxorna och allt jobb är tungt, och stundtals har jag gråten i halsen. Det är jobbigt att märka att jag är och känner mig så himla stor och tänker hur lätt en promenad skulle kunna vara, men för mig är varje steg ett moment av viljestyrka. 

Idag är jag klar med både prommis och träning, så nu ska jag umgås med mina goaste vuxna kids, och eftersom jag har vattenskada så måste jag komma ihåg att få i mig min matlådelagade mat innan jag blir för hungrig. Är som en unge som måste äta innan jag blir grinig och överhungrig. Stup i minut. 

Men det kommer väl bli en vana igen. Att ständigt ha mellanmål i bakfickan. 

Må gott alla!!

Airbagen försvinner sakta

Efter ungefär 10 dagars aktivitet så lyckades jag genomföra mitt pass på Hässlöcare klockan 21 på kvällen.  Jag har jobbat hela dagen, medverkat på kvällsjobb och även sjungit i kören "för oss som inte vet att vi kan sjunga" Jag var nog själv på bygget men jag gjorde det som planerat,  efter en stentuff och rolig dag.

Jag hade även nöjet att få dyka upp i Sveriges Radio idag igen under lunchtiden, på P4 Västmanland, det var på förmiddagsprogrammet igen i egenskap av coach och frilansande SYV.

Det är något helt annat att vara till hjälp för andra som ska göra om sitt arbetsliv. Min egen resa som jag gör och orsakar att jag känner i varenda partikel i min kropp- är något helt annat än att utveckla mig inom arbetet. Eller är det annorlunda? Varför har jag väntat så länge? Hjälp till självhjälp fungerar inte lika bra om man inte har någon som "kan" och lyxen med proffshjälp ger en fantastisk kick.

Fick en massa frågor av Mind-Kost-Katarina. Jag är nu totalt speedad, övertrött och rätt nöjd med dagen. Men funderar på frågorna samtidigt som jag borde sova. Märkligt att jag blir pigg eller sopslut, efter jag tränat. Mycket märkligt. Jag ska fundera på om vissa beteenden är kopplat till vissa ät beteenden. Eller låta bli att äta beteenden. För jag brukar inte ta mig tid att äta då jag har många olika jobb inplanerade. Utan äta igen det efteråt. Med råge.

Men idag var jag som en dadda åt mig själv. Jag trixade med frukt som mellis, åt lite, lite mat fast jag var superstressad, cyklade hem och åt matlåda 2 och hämtade bilen, fast jag hade tidsbrist mellan uppdragen lyckades jag hinna äta. På det sättet fungerade dagen och jag gjorde det jag planerat. Bara administration kvar som jag inte hann med.

Det känns inte som vid bantning av alla de slag- jag provat och även lyckats med stor viktnedgång vid tre tillfällen. Jag går inte ner så mycket i kilon än, men det känns att min kropp omformas och en del av min stora pösiga airbag på magen börjar minskas och bli mer muskulär. Det känns underbart. Tack alla jag mött idag på skolor, kör och FB, mobilen och ni som läser, för pepp, det hjälper mig att få så mycket stöd.

Jag tvekar inte på mitt beslut. Men jag tvekar på min kropps förmåga. Hur ska jag kunna orka att träna och hur ska jag klara av att göra det själv sedan. Känner mig som på inskolning till första klass. Jag vill lära mig massor, men kan ingenting av de nya ämnena. Mamma Katarina och pappa Philip, jag måste fortsätta få hjälp, för jag tycker det känns läskigt att tappa taget om målet, då modet och tålamodet tryter. Jag kommer anlita och behöva dem även efter jul och nyår. Det här med träning och lärdom om matvanor och mig själv, blir julklappen till mig själv.

Nöjdare idag faktiskt, men tröttare i hela systemet, inte bara i huvudet. Må gott nu och ta hand om varandra. Hjälps åt, med vad ni nu behöver hjälpas åt med. Men lasta inte på någon annan ansvaret. Jag tar slitet, men jag får proffshjälp. Då klarar man/jag vad som helst som jag har drivkraft för att klara.

Bästa vinsten i mitt liv har startat under denna höst. Längtar tills det blir lättare att lära så kroppen blir lättare att bära.

Första veckan- Västerås Tidning del 1

Jag ska logga ner Blogger i mobilen och lägga upp allt jag skrivit på min FB. När jag bara får till det!
Får inte till det mitt i stressen. För jag har en läxa till imorgon och det är bland annat att införskaffa en våg. Och jag behöver handla, laga matlådor, och eftersom jag har vattenskada har jag inte ens ett kök. Men prövningarna tänker jag ignorera. Så jag ska laga mat hemma hos min ena vuxna dotter. I natt, typ.

Idag hade jag mitt första PT pass i hela mitt liv. Endast att gå uppför Södra Berget är något som varit jobbigare för min kropp hittills innan detta. Så ni fattar i vilken kondition jag är i. Gråtfärdig efteråt, glad att jag valt att göra detta, samtidigt så förbannad på mig själv. Att jag låtit denna kropp få vara ifred. Jag orkar ju INGENTING mot vad jag skulle kunna orka om jag var lättare och hade tränat något mer de senaste 6 åren. Innan dess har jag varit latmasken personifierad när det gäller fysiska ting. Nåja, mest positivt har det varit och det är fortfarande en lyx att ha så mycket läromästare kring mig. Jag går så ofta vi kan på morgonen 06- cityringen runt med en väninna. Jag har en särbo som gärna tränar varje dag på helgerna. Så med lite öl och mycket träning hade jag en bra helg också.

Ojojoj, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Om alla peppande människor, om allt som jag lyckats företa mig, allt jag känt och allt jag lyckats göra. Men det blir för mycket nu. Kommer skriva mera och oftare här då jag synkat med mobilen förståss.

Aktiviteterna:

29/8 Torsdag uppstartdagen, ingen aktivitet   
30/8 Fredag 5 km löpband Sensia, gräsklipp 2 tim 
31/8 Lördag, 50- årsfest, ingen annan aktivitet          
1/9 Söndag, uppför södra berget, halvjogg ner= 9 km
sedan cross och cykel Sensia 5 km


v.36
2/9 PT-Philip 1- test                  
3/9 Prom 40 min    
4/9 Milon, 5-6 km  
5/9 MindKost-Katarina Prom 40 min, cross gym  
6/9 Cardio 1  
7/9 Prom 40 min, cross 30 min        
8/9 Promenad i solskenet, Cardio 2

v.37
9/9 Prom och PT , hittills  

Imorgon MindKost Katarina igen ;)

TACK, för all pepp och stöd på FB, här, där och överallt! 

Beslutet- skräckblandad förtjusning

Det är väl dags nu, att verkligen göra något åt min kroppshydda. Jodå, det har jag tänkt länge. Men det har kommit så mycket i vägen. Sedan jag var normalviktig sist 2007, så har jag varit mer och mer viktig för vart år. Gjorde ett ryck med träning 2010 men kom liksom av mig när massa stress, jobb, pendling, sjukdomar och livshändelser tog över mitt fokus.

MacDonalds fanns alltid någonstans, överallt och täckte upp min bristande matlagningsinsats, alltid på väg. Alltid öppet och färdiglagad varm mat till mig. Drog in mig i sin värld, ingen behövde följa med. Pusta ut och skyda sig att ta igen sig. Det var roligare och enklare att bara låtsas som om inte det gjorde något att kläderna satt illa. Att jag blev otymplig, lite mindre pigg, och inte lika snygg, om jag inte handlade kläderna på Zizzis för stora förståss. För där finns det fina kläder även för en som mig. Ni vet ju, man är ju värdefull ändå.

Hursomhelst, mina vuxna kids är utflugna, mina nära och kära är friska och behöver inte min sjukhusuppvaktning. Och jag har skaffat mig fritid som jag i ett nafs gjorde mig av med när jag sökte till hälsoprogrammet som gör att jag skapar mittbastajagasa bloggen. Nu är det dags att återta energi och kraft, fast på ett helt nytt sätt.

Jag sökte bland massa andra till Västerås Tidning och Hässlöhusets satsning. Bli ditt bästa jag, kan det vara det jag letat efter tänkte jag då jag ögnade igenom artikeln och uppropet? Två timmar senare hade jag kastat iväg ett uppkast utan att korrekturläsa. Åhh, kan ni tänka er, jag kom med! Jösses, nu känner jag mig som en problemungdom på nätverksträff med minst 14 anhöriga och bekanta som tillsammans ska ringa in problemområdet Åsa.

Den fysiska stora kroppen ska tränas igång och den mentala hälsan och kosten ska finslipas och jag ska få hjälp att skapa mitt bästa jag. Det är min bästa vinst i livet. Och ni får hänga med och kika hur det går. Nu finns det ingen återvändo! Det kommer göra ont, ont, ont i kropp och själ. Jag är en kvalificerad latmask rent fysiskt. Men, det tänker jag ignorera. Det kommer bli kul. Det kommer bli massa tårar, svettandes, gnällandes, och skrattandes. Jag är tacksam för att ha blivit utvald. Det gör mig ännu mer motiverad. Finns inga ursäkter kvar. Jag vill ha ett bättre friskare liv, fullt med samma energi som förut och en roligare fritid. Om fler får kraft att ta tag i sin situation genom att följa min väg så blir jag varm i hjärtat redan nu. Jag har bestämt mig. Nu köööör vi!!!